Kreativ kraft

Grattis till er. Tänker fånga min kreativitet i text idag!

Det bubblar, har efter att haft besök av mina systrar och fyllts på med kärlek fått energi som brinner och vill ut. Seglar iväg och lämnar jordelivet i en svävande kreativitet där idéer och driv flödar. Ut. Ut med allt, känner en sån kontakt med ett av mina syften här i jordelivet. Om jag bara accepterar det jag är i nu. Precis det. Låta mina fötter lämna grundningen, låta mig själv köpa glass till middag och slänga jackan på golvet för att försvinna in i skapande och förverkligandet av vackra saker så får min själ ro och jag vill för en stund gråta av lycka. Resonans. Alla rätt. Bara få låta det brinna i mig av euforin jag känner när jag känner mig trygg, och uppfylld av kärlek. Låta det få bli en fet jävla majbrasa och omfamna det istället för att känna mig orimlig och tänka att jag behöver grundas, lugna mig och komma ner med fötterna på jorden igen. Låta det få brinna fritt och låta det bli kaos. Jag vet någonstans att det är jag. Jag är inte symmetriska rutor och fasta tider. Det är som att lägga locket på en brand som för mig gör livet vackert och meningsfullt. Men jag lägger det där locket på, om och om igen. Försöker laga mat och städa i lådorna utan att jag ser hur kreativiteten slocknar.

Nu är jag skriver ser jag hur jag kom i kontakt och var i min kraft idag men mina systrar. Märta ville ha inspiration med kläder och mitt hjärta fick glöd. Eldade på i eufori och sprutade entusiasm, genom att jag lät det få finnas så drog jag iväg med hela packet och letade kläder och Märta kände sig peppad och motiverad att komma närmre något som hon längtade efter. Jag ser hur mina brinnande toppar i livet kan skapa glöd hos andra. Genom att dela min eufori över vad som kan se ut som billiga skräpassesoarer gör jag precis det jag tror är ett av mina syften. Sprida glöd, explosion och skönhet. Får jag bara slänga min jacka på golvet och äta glass till middag sprider jag mer av mig. Så nu vill jag tillåta mig själv att sväva ut i kosmos, ogrundad men i mitt flöde. Mitt kaos, jag är inte statisk. Hur många gånger ska jag behöva landa i det innan det möter en daglig acceptans?!

Just nu går jag även igenom vad jag tror är min förflutnas mörkaste plats. Det är svårt som helvete och jag har ingen aning om hur men någonstans så vet jag, att även där ska jag kamma tovor för att med tiden kunna sprida skönhet och vägledningen inifrån och ut på fler plan. Se mer, förstå mer. Läka mer och hjälpa ljuset att få tränga fram och igenom.

Puss och kram <3

glitterdimma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *