På senaste tiden har jag börjat känna så mycket i livet. Min omgivning skulle nog skratta åt den meningen, har alltid varit känslosam men nu är det nya nivåer. Njutningen börjar komma in i mitt liv. Som att mänskligt välbefinnande börjar ta form. Som att jag börjar få skörda frukten av att vara född med tusen miljoner, sensitiva tentakler ut mot världen. Jag börjar kunna rikta dom inåt och känna hur det är att må bra. Idag är en sån dag. En dag i perfektion. Vill gråta i release när jag hör en bra låt. KÄNNER njutning i min kropp. Som att det vibrerar i mina celler av välbefinnande. Förstår, skulle jag läst detta själv för något år sen skulle jag undrat om jag var nykter. But I am! Bara tillfreds, i kontakt med min kropp och allt som känns. Det känns så mycket att jag ofta blir rädd. Har levt stora delar av mitt liv i ett avtrubbat, bortdomnat dunkel men nu är det som att något mjuknar. Kanske börjar all ångest och rädsla som kroppen gått igenom och all trauma som bubblat upp senaste tiden lämna efter sig mellanrum. Space och plats för skönheten i livet.
Föreställ er, att aldrig upplevt musik i kroppen och nu, så här när jag snart är 27 så vibrerar cellerna i njutning och jag kan dansa i spegeln och känna mig tacksam för att just jag fick en så vacker kropp som stämmer överens med hur jag känner mig i själen. Lagom lång, smal, feminin och av det mesta bara bra.
Idag känns livet tydligt, mina behov är tillgodosedda.
Att vakna av pussar i nacken. Dricka kaffe och hänga med en nyfunnen vän som lämnade huset som en vandrande pichu. Lite natur, snacks, skapande, meditation och så är dagens dos paketerad. Daglig rutin för vad jag behöver. Lite Madness, djup, egentid och sällskap, kreativitet och hjärndödande grundning genom valfri sysselsättning.
Det var det, ville mest hylla min egen finkänslighet och lyfta att jag ser mina behov.
amen.
