Min träning på att leva i rutin har fått sig en oväntad vändning. Jag håller krampaktigt fast i min rutin men i mina tankar inte tillräckligt bra. Skjutit på saker, kompromissat bort. Varit mänsklig alltså. Jag har mött och blivit medveten om min prestationshjärna. Perfektionisten. Känt frustrationen som jag är så van vid att möta när jag skjuter på saker och stressen som blir. Men jag ser vad det handlar om nu, jag vågade känna det igår.
När jag tänker att jag inte gör något tillräckligt bra enligt mina mått möter jag ofta frustration, stress och ofta slår jag på mig själv för att jag är dålig. Men jag ser även vad som finns bakom dom försvaren som min hjärna matar mig med. En grundövertygelse och tro på att om jag inte gör något som jag lovat eller inte tillräckligt bra så känner jag mig värdelös. Igår fick den känslan bada över mig, och jag förstår varför jag febrilt stressar för att hinna med. Det är av rädsla, en stress och en jakt och flykt ifrån att möta det scenario som blir av att jag inte gör tillräckligt bra. Jag är rädd för den känslan och därför till varje pris vill prestera.
Så när jag skjuter på min morgon meditation kännes jag stress över att hinna det, jag vill hinna göra som jag borde för att jag inte ska möta känslan av som kommer av att jag i grunden tror att jag som människa inte har något värde om jag inte gör det jag borde.
För bakom alla mindfucks finns det egentligen inget fel, eller misstag. Bakom allt finns inget lidande och ingen stress. Stress är en flykt och en kamp bort i från det som är.
Så kanske var det bästa som kunde hända mig att jag inte höll min rutin? Kanske har jag aldrig tidigare mött känslan av att jag känt mig värdelös. Jag kanske bara känt mig dålig. Men känn på ordet. Värdelös. Utan värde. Det är en tung känsla, stunder av övertygelse då jag tror att min existens och jag som människa likaväl kan upphöra och kastas bort som smuts.
Förstår mitt mind som vill skynda bort ifrån det.
Men till dig min älskade hjärna… Du behöver inte vara rädd. Det finns inget som vill dig illa, allt är bara kärlek, rakt igenom. Du behöver inte springa bort eller försöka skydda mig.
