Hej älsklingar.
Jag har haft svårt att komma igång med att skriva. Kanske har jag väntat på precis det här, avstampet som jag känner finns i mig efter helgens kurs. Jag känner att det på något vis har skett ett skifte i mig. Jag skulle kunna skriva i oändlighet men det får finnas med genom mina inlägg, kursen ligger någonstans till grunden för en stor del av hela min livsfilosofi.
Idag, dagen efter kan jag inte annat än att skratta. Vilken fucking jävla helvetes process det var att komma dit. Jag brottas med beslutsångest i vanliga fall men dagarna innan var något utöver det vanliga. Jag hade i princip panikångest i tre dagar. Ringde alla healers, intuitiva, visa stöttepelare jag känner för att få hjälp. Skrek, grät, pendlade, la tarrot och när jag väl ringde och sa att jag kommer på kursen blev min kropp till is och jag mådde fysiskt illa. Kom till kursen skeptisk med en offerkofta på mig. Sent under första kvällen ringde jag kursledaren och sa att jag nog kommer åka hem. Fattar inte varför jag ska gå denna skit kursen när jag inte vill egentligen. Sa att han ändå inte verkar ha ett roligt liv, så varför skulle jag vilja nå den plats som han befinner sig på .Fick svaret ”Agnes, you live in hell. I am much happier than you, you live in hell.”. Så jävla ärlig, jobbig och kärleksfull.
Ni fattar grejen. Totalt jävla motstånd. Det är heller inte konstigt, för i efterhand har det skakat om hela min världsbild på nytt och jag ser mitt liv med helt andra ögon. Det var som att hjärnan gjorde allt den kunde för att få överleva i destruktivitet. Nu ser jag utanför hjärnans skeva övertygelser. Ser att det är fuck i helvetet så jävla mycket dags att ta tag i livet, välja livet. Ser att jag tuggat runt i en destruktiv gegga utan att veta om det. Egodöd. Nockad, golvad, frustrerad, peppad och motiverad. Det är som att jag blivit påmind om att jag inte har valt livet tidigare. Jag lever mitt liv i så mycket lidande för att jag tror på så mycket destruktiva och falska tankar som begränsar. Jag har ju förstått det innan men inte lagt in en helhjärtad effort. Jag hade inte landat i insikten att om jag inte lägger ner min tid, och lever för och andas min egna läkning så är det att säga nej till det sanna livet. Livet bakom alla felprogrammerade tankar. Bakom det finns det bara ett lugn, ett lugn som jag knappt upplevt och därför ofta har svårt att tro på. Om jag inte lägger ner min själ i att utforska den platsen säger jag nej till att ens prova att leva det som verkligen är att leva vad livet har att ge. Fan vad det låter pretentiöst och luddigt, ser det själv men kan inte beskriva det annorlunda. Det är min egna läkning eller att medvetet välja bort livet. Så många gånger jag slitit mitt hår för att jag öppnat dörren till den insikten utan att förstå att den insikten är den största gåvan.
Det är skrattretande att jag på något märkligt sätt hamnat på en plats i livet som bara ger mig alla förutsättningar jag har för att göra den resan. Satt där på landet i helgen bland dessa människor och skrattade för mig själv, när hände det här? Antalet extra föräldrar och med resenärer i livet blir bara fler. Livet bara levererade ett smörgåsbord av förutsättningar, det är bara för mig att göra valet att gå upp i kamp. Kampen om valet mellan egot och hjärtat. Jag har hittat till lärare som brinner för att hjälpa till med den här resan. Jag har hittat till vänner som vill göra samma sak. Jag har ett sammanhang där jag får vara i den här resan och som kan hjälpa mig att komma tillbaka. Något i mig ville bo i kollektiv, med andra där jag kan träna på att leva med människor. Jag har hittat burner-sammanhanget, en lekstuga för att utforska sig själv. Jag har föräldrar som är villiga att stötta ekonomiskt. Som pricken över I:et har jag hittat en partner som delar samma sanning om livet och som är villig att älska mig genom allt och stötta mig med allt vad hon har. Vi delar, vi är på en hell of a ride tillsammans. Dessutom ha jag en envis liten jävel i mig som vägar ge upp och som aldrig backar och låter rädslan vinna i längden. Det är uppenbart att universum ville ge mig bästa förutsättningarna för att sätta stopp för många destruktiva övertygelser som jag fått med mig in i det här livet.
Jag är motiverad till att välja livet och vad kunde vara ett vackrare avstamp för den här bloggen än precis det?
