Fick precis en polett att trilla ner. Det är det fina med att hänga med dig själv i ensamhet!
Min utbrändhet, förstår ännu lite mer vad den handlar om. Den handlar delvis om min rädsla för att leva ut, att vara i min vilja och utforska det jag vill göra. Att vara i kontakt med det. Jag ser att när jag lägger band på allt som känns, det jag vill och försöker anpassa mig skapar jag ett motstånd till min sanna natur och det byggs upp en stress och en kamp i både min kropp och mig själ. Stressen kommer av att jag tror att jag måste något. Måste vila, måste träna, måste bete mig, måste veta. Måsten. Vi alla har dom i olika former. Gud, det är så uttjatat att få höra “gör bara det du känner för” men jag ser att det är precis vad det handlar om. Det spelar ingen roll vad det är du gör, det handlar om varför du gör det. Alltså fattar ni grejen med att jag inser det här?!
Jag har svårt att veta vad det är jag vill, rädsla för att ta beslut och har legat i stort motstånd till det. Gjort det jag borde göra, det jag tror jag vill och därför har det inte spelat någon roll vad jag har gjort i min sjukskrivning eller mina ageranden för att minska stressen. Även om jag gjort yoga har jag gjort det för att jag tänkt att det skulle vara bra för mig mer än att jag faktiskt vill osv… Jag har inte gjort ett aktivt val utifrån mig utan snarare vad som förväntas av mig. Så även om jag i samma stund gör en handling som jag tänker är bra för mig och där med skickar ut en kärleksönskan till mig själv så skapar jag även ett motstånd och stress i mig egen kropp om jag gör något som jag egentligen inte känner för.
BAAAMMM! Därför kan vad som helt skapa vila med rätt intention bakom.
Att medvetet välja och utforska vad jag tycker om, vad jag mår bra av och vad jag vill uppleva i livet är vad som står på min agenda just nu i livet.
What do I want? Try it, and figure out what you need and feel good about.
