Självkärlek, livets stora gåta. Fan vad jag slitit mitt hår över det. Jag gör det än. Dom inpräntade orden, ta hand om dig. Det var aldrig någon där som lärde mig hur. Självhat var det program som jag snappade upp och tryckte på on för tidigt i livet. Här är hela jag inte välkommen, här får jag bara vara snäll, söt, rar och tacksam. Var trevlig och acceptera det som är. Vi är så smarta när vi är barn. Tar på oss och programmerar oss med en sån fingertoppskänsla efter vad vi behöver där och då för att överleva. Vi anpassar oss för att få den uppmärksamhet och den kärlek som vi behöver där och då. Den briljansen är häpnadsväckande men wow vad det sätter käppar i hjulet för oss som vuxna. Dom där programmen, reglerna, övertygelserna som inte längre behövs finns kvar. Jag är vuxen nu, jag kan medvetet välja kärlek, medvetet söka efter kontakt och framförallt se mig själv. Men det sitter så djupt i oss det som vi tog med oss som små.
Programmens konsekvenser gnager och växer tills vi inte pallar med dom mer och börja möta dess innebörd för att gå mot friheten som finns där bakom. Något skaver, what´s here to learn and unplug?
Självhat resonerar inte med självkärleken alla gånger. Det går att älska den där tjejen som trodde på att hon inte var välkommen, jag vet ju det men frågan är bara hur. Det känns ju så övertygande. Jag är i mina programmeringar så mycket att jag fan bli förbannad öve att inte kunna se andra sidan och få perspektiv. Är det en supertalang jag har att kunna vara i det som är nu eller har alla samma utmaning? I samma stund som jag skriver det så inser jag att jag lever i den delen som programmerade in självhatet som program. Om jag är snäll med mig själv nu, med det som är så är det självkärlek. Wow, kanske blir det här way för personligt för att det ska gå att förstå någonting. Jag har trott att jag ska se den delen i mig, mitt yngre jag som från en annan del av mig själv för att kunna älska. Men jag, hon är ju här precis just nu. Jag är så många aspekter, att manövrera livet och självkärlek är som att jonglera med flera olika små Agnesar och älska henne som hon är där och då genom att helt enkelt bara se henne.
Hello you wonderlfull little thing, welcome to the world- over and over again. <3
