Min resa

Jag har varit borta ett tag, vet inte varför. Lusten att skriva och måla har fått vänta, det känns som att min uppmärksamhet och min tid går till mitt inre och att vara och leva bland andra. Just nu sitter jag och skriver i ett eufori av tacksamhet men vill inte dränka er i den. Vill vara konstruktiv men vet inte om det är rimligt. Jag tar milslånga kliv i mig själv just nu och hela min världsbild och jag håller på att transformeras. Vill förklara på detalj men det känns för stort. Det är som att jag börjar bli levande igen. Jag börjar se och skapa mig en bild av vad som är verkligt, hur läkande, universum och hela min och vår existens bygger på. Trillar in i mig själv och min religion. Det ständiga arbetet med mig själv och Deborah börjar pays of och det nockar min värld. Behöver skriva varje dag för att min resa ska bli tydlig.

Det är som att jag flyttade till Stockholm för att börja läka mig själv på riktigt. Min familj här är så rik och är ett sånt kontaktnät för att kunna växa. Utöver det har jag träffat Deborah, på den kurs som numera är pelaren för hela vårt liv. Vi träffades på Healing Power of the Mind och blev väl i princip tillsammans där och då. Två envisa krigarsjälar som är fast beslutna i att möta livet och allt i oss själva. Jag ger aldrig upp, och hennes vision i livet om att älska villkorslöst och visdom gör att jag förstår åt vilket håll livet är värt att leva. Vi växer. På ett år har beteendemönster hos mig transformerats och mitt liv expanderar. Det blir lättare och lättare att existera. Det är så lätt att stirra sig blind på pengar och all tid det tar att möta sig själv men jag kan inte se att något annat skulle vara vackrare. Mitt liv expanderar verkligen.

I helgen har vi bråkat och gråtit. Hatat och skrikit. Kastat saker och smällt i dörrar. Men tillslut går det inte mer. Saknaden blir för stor för bakom allt är vi två personer som längtar och saknar varandra. Dt slutade med att vi lovade varandra att alltid dela öppet och naket var som händer för oss när vi är nära varandra. Allt för att rädslor och hinder ska kunna mötas med kärlek. Det slutade med att jag kände en så stark kontakt med henne att jag kände mig som drogad. Total tillit. Hon var helt och fullt insläppt i mitt hjärta. Behovet av att äta chips och se på serie försvann och mitt liv expanderade ännu lite till.

Jag vet inte vart jag vill komma, vill nog mest dela min förundran och uppmuntra och inspirera till att möta livet i alla dess skepnader. Det gör ont att växa, men det är värre att stanna kvar i det som är.

Puss på er älsklingar.

glitterdimma

One Comment

  1. Känner mig kärleksbombad och påmind om mitt underbara liv som verkligen är fyllt med allt och inte minst med dig 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *