Tar mig an ordet rutin

Hela munnen färgad av juice.

En 3 dagars juice detox, en fullmåne och ett psykologsamtal senare är jag nu ute på andra sidan. Klappar mig själv på axeln för det, jag skapade knappt kaos på vägen!

Att juica… Brukar tycka om det men denna gången var det tungt men jävlar vad min mage kommer tillbaka till att bli fungerande organ igen. Första natten vaknade jag och hade panikångest, slog på Deborah i sömnen och har under de här dagarna haft svårt att komma ner i varv. Om det är någon som har input om att göra detox när du har PTSD symptom och en stressad kropp, let me know! 🙂

Psykologsamtalet blev lite av en käftsmäll. Intentionen är att hon ska hjälpa mig se på hur jag lever, försöka lägga ihop livspusslet. Fick utmaningen att leva denna veckan på rutin. Ni som känner mig vet att när ordet rutin kommer på tal är det något i mig som skriker och vill göra revolt. Något i mig vägrar, ser rutin som döden själv, döden på allt som är kul och levande. En trotsig tonåring i mig vill skrika, räcka finger och spotta på allt som är vuxet. Kanske för att jag känner att det kommer ifrån en plats där jag är tvungen att leva på ett visst sätt? Allergisk reaktion mot tvång. Men jag backar inte, tar mig an utmaningen för att se vad det handlar om. Sova samma tid varje dag, äta samma tid. Rutin. Rutin. Rutin………………. Fan blir arg bara jag ser det. Känner mig kvävd.

Hon uttryckte att jag är utsliten och behöver prioritera vila, att jag nog inte ser det själv för att jag har en bild av att jag orkar mer än jag gör. Jag är ständigt uppe i varv. Stänger av behovet av vila, har aldrig riktigt förstått hur man gör. Aldrig förstått grejen. Jag är slut, min kropp behöver ro. Rutin alltså. Motvilligt ser jag poängen och tuggar sakta i mig insikten om att jag nog inte alls är tillbaka i att börja prestera än. Behöver först landa i vad vila, rutin och planlöst spatserande i livet innebär.

 

glitterdimma

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *